Av många anledningar har jag inte varit aktiv på poeter.se under många år. Nu hoppas jag att jag kommit åter. Tar mig friheten att publicera ett tidigare publicerat stycke text.
Går med gud (Allah/Jahve)
Vem är din Gud att inte tåla smädelser
som inte får hånas
eller spottas på
och vars profeter
fått samma okränkbarhet?
du som säger att Gud är
alltings ursprung
alltings uppkomst
och själva möjligheten
till att någonting överhuvudtaget existerar
Kan inte Gud tala för sig själv
säga var skåpet ska stå
och peka med hela handen?
Vem är du att hota, kanske förbanna
till och med döda och lemlästa
hans barn, som gått vilse
ateisterna
smädarna
hundarna
dina syskon som inte ser vad du ser?
Samlar de inte glödande kol på sina huvuden
och står de inte till svars inför Gud?
Han som läser våra tankar och känner vårt innersta
som skapat allt och tänkt allt:
tänker jag mig outgrundligt vis
förstående
skakande Sitt huvud över de inskränkta människorna
som förbannar Hans namn de inte känner
kanske med ett styng av smärta i sitt bröst
för vår skull
vi skuggor som fladdrar en kort stund i ljuset
jag tänker att han vet bäst om vad synd är
vad förnekelsen gör med oss
han som skapat oss med egen vilja?
Skåda grandet i ditt eget kött, syster och bror
be för oss
avfällingar
smädare
ateister
och vankelmodiga bespottare
Vad är väl allas göranden och låtande
annat än vakentillstånd
mellan födelse och intighet
det enda vissa för oss utan hopp?
Be för oss
ni trosvissa och stärk er hos den Gud ni förespråkar
då ni blir sårade och kränkta
Han som stärker sina trogna
och låter se
sitt ljus
Be för oss
och jag tror att Gud ler i sina universums salar
Amen