mannen betraktar skuggan av sig själv
den är stor, den växer över gatan
och målar konturerna på väggen

på andra sidan

det är jag! säger han högt i natten
i staden vars dova tystnad fyller rummet
det där är jag!

och så går de

samman utmed husfasader
och längs den långa muren
där ljuset försvinner

flyttar skuggan sin gestalt och
rör sig framför honom förkrympt
och svagare kompakt

 jag följer dig!

säger mannen om det så ska
ta hela natten

så följer jag dig ... 

på skäret brinner i vit fosfor
ett barfota blomsterbarn
likt en kase på stranden
leder skeppen tryggt
i hamn ...