Kan inte tro att jag står här
Ute i den kalla världen
Grå och känslokall
Det enda som känns verkligt
är broräcket under mina bara fötter
Vinden river i mina kläder, rufsar till mitt hår
Som för att lock mig att ta ett steg framåt
Ut i Intet
Det enda jag hör är mina egna tankar
Det enda jag ser är gråhet
Jag blundar, sträcker ut armarna
som för att fånga en omfamning, som retsamt håller sig på avstånd

Jag snyftar till, och faller