Kolsvarta lösnaglar, skrapar mot den tunna hinnan av verklighet
Som separerar henne från det efterlängtade lugnet

(River sönder blek hud i desperation)

Vilsna rådjursögon har tappat sin forna vackra glans
Du måste titta närmare för att se något ljus i ögon med för stora pupiller

(Om det finns något kvar)

Leenden av plast letar sig upp på ett ansikte, som för länge sedan blev uttryckslöst
Det var ett tag sen hon inte behövde kleta på läppstift för att känna sig vacker

(Det hjälper inte längre)

Vingklippta siden änglar, med snövitshy och näpna yttren
Sjunger inte längre sin änglasång för henne

(Änglars rop når mig inte)

Vita skuggor fladdrar i vinden, hennes tankar som försvinner bort
Ta en håv och samla in dom åt henne

(Annars går jag förlorad för alltid)

Svarta ringar under livströtta ögon, mardrömmar lever inpå skinnet på henne
Dränker henne i nattsvart mörker

(Kan du jaga bort dom åt mig?)

Kan hon få hålla din hand ett tag?
Bara för att få känna en liten stund av trygghet

(Låt mig få vila från livet en stund)

Hon ber dig ömt, men ser du paniken i hennes ögon? När hon tyst kallar på hjälp. Hon vill inte sjunka längre ner i det mörka träsk hon sitter fast i.

(Snälla hjälp mig...)