Jag lever i en bur av glas
och jag kan känna hur den kalla ytan pressas mot mitt ansikte

Hur mitt leende stelnar av kylan

Jag har blivit en staty
som endast kan röra sig såsom glasblåsaren vill

Utanför mitt genomskinliga skymtar flygande skuggor, grumliga som genom ett par tårfyllda ögon

Fåglar flyga fly
Jag vill bli som fågeln, flyga upp till stjärnorna

Så krossa min glasbur

Och låt mig flyga