Mörka ögon döljer vad sinnet egentligen tänker
Rösten avslöjar mer
Om någon ändå skulle lyssna
Det finns ingen som lyssnar

Finns ingen som ser djupt in
Bakom murar av förnekelse och ”allt är bra”
Oupptäckta områden
Väntar på den som vågar

Vågar se
Vad som är sant och vad som är falskt
Vem ser vad som plågar mig?
Vem ser varför jag gråter...

Vem ser Ångest?

Som en svart, kall, sliskig orm som kryper längs ryggraden
Inuti själen
Som står bakom och vaktar varje steg man tar
Som överfaller vid varje visad svaghet
Som nu

Kyla i varje del av kroppen
Kyla utanpå, kyla inuti
I varje tanke, varje handling
I varje känsla

Avskärmad ser man på världen
Oförmögen att tänka på annat än kylan