Klockan tickar, snart är det midnatt
Andetagen mina blir små puffmoln i denna kalla natt
Natten där stjärnorna är lika klara som kristaller
Dina fotspår i snön kan jag fortfarande urskilja
Utan dom kan jag aldrig hitta hem

Ingen natt är så vacker som denna, när snön faller
Norrskenet är min lykta, dess ljus visar mig vägen
Tittar på snön under mina fötter och ler sorgset
Efter vinterns slut försvinner detta sagolandskap
Som för mig är så heligt, som kors och helig ande
Endast denna natt kan förhöja mig till stjärnorna

Alla djur skuttar runt mina läderklädda fötter
Tallarna vajar i vinden, skuggorna dansar runt mig
Till byn är jag på väg, men jag vill inte lämna detta

Jag vill stanna i min skog förevigt och dansa
Andras liv och mitt känns så små, när jag ser detta
Gammal gran och stubbe välsignar stigen jag går

Vintern är årstiden, som är den mest övernaturliga
Ingen annan tid på året är lika förtrollande
Likt ett täcke sveper snön in trötta Moder Jord
Låter henne vila tills nästa omgång vår

Barnen bygger snögubbar, jag är framme i byn
Lilla byn där jag vuxit upp, kommer aldrig lämna
Inget kan vara lika vackert som min sagoskog här

Dagen kommer snart, jag kan se himlens rodnad
I horisonten kommer solen, en själfull eld, men
Natten kommer alltid vara det vackraste för mig