Trots att jag ibland
vill spela xylofon på mina revben
(såsom hyenorna i lejonkungen)

Vet jag att det aldrig kommer hända
Min vilja är för svag
För att jag någonsin ska bli så smal
Tivolispeglarna härjar fortfarande
i mitt slitna hjärta

Drar ut fettet, visar mig en helt annan verklighet
än den som verkligen existerar

För på andra sidan hjärnspökena
finns sanningen