Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ännu en känslofull, dyster dikt...


Ett skrik i mörker

Jag skriker ut i mörkret
Raseri, frustration, galenskap
Vad gör jag? Vem är jag? Vad vill jag?
Jag sträcker ut en hand men allt jag når är falska förhoppningar.
Vad händer? Varför? Varför?
Jag ser på dig, ropar på dig, griper tag i dig, slår dig...
Var är svaret? Vad vill jag? Vad vill du?
Varför?
Varför frågar jag? Varför får jag inget svar?
Varför vill jag ha ett svar?
Jag lever av mina känslor, mina fantasier, men jag vet inte ens vad de hanlar om, vems de är...
Jag önskar, hoppas, vill. Men får aldrig. Blir alltid kvar.
Ensam skriker jag ut i mörkret, ekot är det enda svar jag får.




Fri vers av Katastroferna
Läst 356 gånger
Publicerad 2006-03-11 20:42



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Katastroferna
Katastroferna