Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En eld i tomheten

Det värmer
Det smeker
när, tillsammans, vi leker

En mjukhet
och rörelse
som slickar på min arm

Åh vad jag älskar elden
den gör mig så varm

Vi är tillsammas
tillsammans blir vi ett
Den lyder min minsta vink
formar sig så lätt

I ett ljud av kärlek
en värme så stark
rör sig elden
i min mentala ödemark

Men kom ej för nära
stanna inte till
då biter den dig och håller kvar
tills du är utbränd och still





Fri vers av Katastroferna
Läst 409 gånger
Publicerad 2006-11-10 21:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Katastroferna
Katastroferna