När han sovit färdigt
gick han upp ur sängen
lämnade rummet
lämnade huset.
Det var ännu natt.
Men han var väntad vid vägen
Av alla som i drömmen sökt honom.
De skulle gå,vandra, inte tala.

Mot gryningen skulle de vandra,
förbi de tomma brevlådorna;
efter förlorade ord skulle de leta,
stumma skrin, tysta skratt,
dolda orgasmer, gömd kärlek,
skygga smekningar och blyg kåthet
skulle blottas
inför dessa nyfikna fattiga vandrare.

Gryningen kom!
Gläntan vid allmänningen var tom!!
Den stora besvikna sucken;

Morgonbrisen!!


ue.