Så svart som gyttjan på botten kan bli
Så var den dagen jag befann mig i
Så svårt, så omöjligt att ens bara vara
Så många tårar, så salta, så klara
Ingenting alls förmår jag idag
Ingenting, bara så svart, så svag
Så lyser en textremsa, ber mig svara

Så lockar du mig till en dialog
Så balanseras försiktigt en våg
Så plötsligt har du fått mig att le
Så står jag på benen, tar en kopp te
Ingenting mer än textremsor, ju
Ingenting, ändå allt just nu
Så låter du dina mirakler ske

Så finns du där som en god energi
Så frågar du, utan att lägga dig i
Så ger du mig en bild av mitt liv
Så skapar du konst av mitt negativ
Ingenting kvar av sorg och smärta
Ingenting mer än ett upptinat hjärta
Så gick den dagen med sjumilakliv

Så gryr lite tveksamt ännu en dag
Så mycket mera tveksam är jag
Så stiger solen och himlen är klar
Så känner jag att din värme finns kvar
Ingenting finns ju att sörja över
Ingenting saknas, har allt jag behöver
Så stärkt av den vänskap vi har

Så hoppas jag kunna vara för dig
Så mycket, så lite det än trasslar sig
Så vill jag vara de där små ljusen
Så många, flera hundra tusen
Ingenting konstigt alls med det
Ingenting, bara synkronicitet
Så fyller frid och kärlek husen