I storstadens larm och buller kan du se honom
Men ändå inte
Han är gjord av det undermedvetna
En människas drömmar och fantasier

Han står i gathörnet
Väntar men en blick fylld av tomhet
Väntar på att få försvinna

Bit för bit börjar han lösas upp
Liksom dimma på vattnets yta
Och han försvinner in i intet
In i ljuset för att återfödas

In till en ny värld...