En skälvning genom fundamentet
Porslinet som lätt darrar på sina hyllor

Allt känns som en evighet

Hör den sista koppen komma till ro inne i skåpet
En lättnadens suck

Det utdragna tjutet innan tystnaden sänker sig

Ögnar förstrött igenom dagens schema igen

På med jacka och ytterskor
Ingen rast
Ingen ro

De har åtminstånde slutat spränga bort sten ur gatan...