Jag lyssnar på tystnaden
och tänker på dig
mellan nuet och evigheten
får jag blunda för att minnas

allt det du sa till mig
om kärlek som aldrig
besvarades eller läkte
mina sår...

Jag har kommit långt nu
och du är blekare än
snön på våren
i mitt hjärta

men jag är inte den jag var
innan dig och kommer
aldrig att bli
den kvinnan igen.

Är jag tacksam
eller besviken?
Jag lyssnar på tystnaden
och njuter av friden.

Jag skapar mitt liv nu
så mycket bättre utan dig.

Så mycket bättre

utan

dig.


© Klio