Jag vill bara hålla dina händer.
Se dig.
Vill att du låter mig se dig.

Sedan kysser jag dina ögon,
viskar att de får gråta.
Att sorger får flöda.

De stora molnen är i uppror nu.
Vinden sliter i dem.
Regnet strilar.

Men det kommer lugna sig.
Vinden att stillna.
Molnen finns kvar.
Men med regnet kommer Friden.
Trycket bland molnen har lättat.

Dina regnvåta landskap ligger tysta.
Stunden är Skör.
Fälten sugen hungrigt åt sig vattnet,
som är en förutsättning för allt liv.
Ditt liv.

Med regnet kan nya liv börja.
Nytt hopp födas.

Dina moln kommer du alltid ha med dig.
Men om jag kan få dem att ljusna en aning.
Lätta en smula.

-Så håller jag gärna dina händer igen.