Jag har en klump i halsen och tittar över axeln.
-Är han med mig? Är han kvar?
Ovissheten smyger på med den bekanta ångesten i släptåg,
Jag är liten igen och sitter på skolgården, får inte vara med.
Exkluderad från start och nertryckt med tusen kängor som skymmer min sikt och gör ont.
När jag vågar andas kommer en knäpp på näsan.
Smärtan på nästippen påminner mig om att jag inte är en del av det de kallar familj.
Två efternamn men inget av dem känns som mitt.

Arinyah