Folk ville att man på fredagen skulle äta lammfärs, festa med dessa människor. Räkorna. Vinet. Att rädda dem från ingenting. De stridbara sommarkvällarna med motljus, de isiga vintermorgnarna i norr genom vindrutor i anknytning till hans bostad. Först kunde han flytta till dyr gata i Prag. Mina ögon som stora prickar utan smink och det fanns massor av personer att titta på, kvinnor som gick med barnvagnar och som mötte ens blick. Det här var något som återkom, att deras känslor var starkare och mer intensiva. Och snart är det din tur att bli mamma. Fick rådet att se mig för vid trafikljusen, här fanns höstsängar, och jag tänkte mig noga för innan jag gick. Bussen körde till en tid av förändring, nu igen, och jag får all kall frost i gräset. Jag är med barn, och tänker behålla det. Alla gör misstag, men alla slutar också att göra misstag. Hon har berättat för mig. Då är vi på ett fik där vi möts. Vi firade. Och gick mot väggarna i labyrinter. Sällan har jag skrattat eller känt så mycket.

Det var lugnet före stormen. Blir ensam efter denna avresa. Tvättar mig ren. Och du ser nu att jag behöll mitt barn. Att det var bra att jag gick ut den kvällen. Att jag skulle möta just dig där på stället. Vi pratade igenom allt och lärde kände varann. Det är inget jag ångrar. Och de sitter på samma slösaktiga ställen i rumme, och säger samma saker och de spelar, och jag går hem. Utan dig.

Du undrar vad jag tänker göra. Och jag vet inte. Men känner din närvaro genom rummen där det blåser kallt som en sten. Jag såg löven falla till marken och golvet i min lägenhet. Det blev en svacka efter födelsen. Jag visste inte vad jag skulle göra. Deras värld är böcker. Deras värld är modevisning och ständiga utmaningar. Och jag såg att du hade gråtit. Men det var inget att gråta för, min lycka.

En mask, gargoyles, och svart tv-smink. Stora sömnpåsar under ögonen. Medicin. Hon bäddade sängen för två. Utan att de skulle splittras. Och en spricka i den kristallklara drömmens sovande. En plats för åkallan och såg en spillkråka från fönstret som också förökade sig.

Gamla seriealbum när han var liten och späd. Lådor med minnen och förslag till mina låtar. Något som var tyst, trappsteg som närmade sig, fotspår i snön. Nagellack, en mörklila färg. Låg volym. post genom is och snö när det skulle vara vår. Kakor av kokos eller korint på mitt café senare. Och molnen öppnas. Som gjorde det bra igen. Hon hade kommit över det. Mannen trodde på någonting. Så självsäker och själaglad. Så speglad. Nere vid havet.