... än oss själva!

- Men ibland 
är det nästan så 
som om det vore
det allra svåraste 
som finns
i denna våran
så innerligt mentalt
självcentrerade verklighet ...

... att ens lyfta blicken
för att se efter om det
kanske finns någonting
runtomkring
utanför vårt eget
revirs avgränsade ring ...

Någonting 
som är värt att bekräfta
att vi sett, tagit del av
och kanske till och med
mot vår instinktiva
självcentreringsdrift
nästan kommit
att åtminstone i det lilla
våga oss på att bekänna
att vi gillar ...

För mig 
är det tämligen naturligt
och synnerligen självklart
att berätta för någon
att den gjort någonting
eller skriftat något
som talar till mig
genom att det 
når ända fram 
och berör 
någonting speciellt inom ...

Och tro mig!

- Det gör inte ont någonstans!

- Tvärtom skänker det mig inspiration
att få ta del av det ni 
förmedlar i era vitt skilda
och synnerligen varierande alster
som ni publicerar här ...

- Vet att ni alla var och en
uppskattar bekräftelse för era verk
oavsett om ni visar det eller ej ...

Men för att få bekräftelse
för det ni gör över tid
behöver ni dock 
tänka till lite mer
kring det där med
att man intet får
om man själv 
intet också ger ...

Oavsett 
hur det nu är
med allt det här
så tror jag på mina skrivarvänner
och på de allra flesta andra
vars texter jag funnit här på poeter.se
och som jag kommit att tycka om ...

Det är för att jag tror på er
även om jag kanske inte
så ofta er som läsare
till mina egna texter ser,
som jag då och då
publicerar min ständigt
återkommande pamflett ...

... för att berätta
att det finns textflöden
som förmedlar någonting väsentligt
som ni ännu kanske ej har sett ...