för första gången på månader av torka

så kom äntligen en tår

nu kommer det en till

en våg av känslor strömmar till mig nu

hur kan jag krossa mina barns drömmar

jag är en djävul så kall och hård

en förvandlad ängel med kyliga vingar

mina tankar och känslor finns alltid hos er

jag faller varje dag när jag sätter mig på min knän å ber

kanske är det en flykt när jag sveper min öl

det finns ändå inga ursäkter

eftersom det är jag själv som skapar min egen blodiga pöl

jag skyller gärna på andra

för det är ni som får mig att fly från mig själv

jag skapar min egen resa

ingen annan

det går inte längre att leva i förnekelse

där jag själv har ansvaret för det som sker

nu har jag åter igen ställt till det

jag skulle ha träffat ungarna idag

nu fylls mitt golv med tårar igen

hur kan jag svika dem så här

vi har inte träffats på 4 månader

jag vet inte om jag reser mig upp igen

denna kamp mot mig själv är jobbig

kanske måste jag inse att jag inte kan vara en far

även om min kärlek leker med mig i mina tankar

barn behöver trygghet och balans

något som jag inte har

tur att de har en mamma som tar sitt ansvar

någon som skyddar och beskyddar små vackra änglar.


jag undrar nu vad de tänker

de små

när jag inte är där

när jag inte kom

sån besvikelse

vad har jag skapat i dessa små


jag vill inte göra dem ledsna eller få dem att må dåligt

nu kommer det en kraftig vind av storm

det blåser vid mitt hjärta

så kallt

jag fryser och känner frosten vid min själ



jag känner döden som snart tar min hand

den vägleder mig och tar mig fram

mot en blå himmel där lärkorna äntligen får sjunga

jag älskar sången från mina barn

där finns en stund av frid och kärlek