så drogs jag ner i vintergatans oändliga fall

nedåt nedåt

genom tusen eoners oräknade livscykler

av händer skapade ur mitt eget öde

bad jag ärkeänglarna

om att skönhet, magi och kärlek

åter skulle bördas till min vägs vandring

där, i konvojen av mitt livs bilder

fanns det aldrig något annat än kärlek

och det var därför jag sökte kärlekens gåta

i stoftet som ännu viskar på himmelen

pulserar universum i mitt blod

och jag ser

ser sägnerna till varför gudarna åtskiljde

man och kvinna