så ritar jag dem först lekfullt

över din rygg

som små små cirklar av osagda ord

hur jag lättjefullt blundar

när solen blixtrar

längs mina stängda ögon

hur du mjukt rör dig i mig

mina händer som knyter 

samma kudde mina tårar faller i

krökningen min själ gör

blicken längs madrassen mot dig

innan jag faller tillbaka 

i skenet av dina ögon

hur jag knappt kan andas

lyser de

evighetscirklarna

likt vingar över dig 

möter dig

när du lämnar din jordiska själ

där dina blå ögon blickar oseende

in i evigheten

mellan persiennernas ljus

och varsamt kysser mig

vattenfallet i fossa jugularis