Foucault är död men övervakning och straff är till högsta grad närvarande i vårt samhälle än idag. För många känns det nog som ett straff att i arbetsmarknadsåtgärder gå till Fas 3 och känna sig övervakad inte bara där utan hela tiden. Det märks överallt att allt ska kontrolleras. Alla ska väckas upp ur vad de tror vara en sömn, fast det är arbetslöshet som är som en smitta som inte kan botas för kraven på ständig vinst och en fri marknad där det mesta sålts ut från statlig kontroll.

Konkurrensen slår ut företag, gör det omöjligt att anställa fler och ser till att arbetslösheten biter sig kvar som en samhällssjukdom som skadar inte bara personen själv utan allt som behövs för att bygga upp något kring den.

Samhällssystemet med dess allianspolitik är sjukare än de sjuka människorna själva, för det kräver omöjliga saker som inte ens läkare kan rätta till i första taget. Allt strider mot vetenskap och vad människor själva kan bevisa, men straff handlar om tvång och då tror man att man kan tvinga folk att bli friska, piska i dem vett och sans så de blir medvetna om att de bara hittat på allt.