I väster hängde solen över torra
tallbarr och vid lutningen
över värmen där händerna nuddade
rundningen for kroppen över till rygg

i svanken smet den in i solbad
min framtid som om den varade

jag hade slutat att fungera teorierna
som burit mig sågs försvinna

i kaskader bakom hörnen syntes
deras skuggor

nu frågar sig ingen längre vem
jag var och kanske var jag knappt
märkbart sekulariserad när den
store vinglade till i skrymslen vrår

min tunga fast i bilder när jag
kysser kroppen den som rör sig
poesi

blir orden eller maskineriet gåvan
strävan till sin egen saga


berättelserna om våra liv. Hon
såg hans poesi gladde sig åt
ilskan modet åt kvinnorna som
alltid gick emellan.

Vad är inte barndom finns det
någon ynka punkt på jorden inte
täckt av vårat ursprung

alla tillkrånglade ord allt läte