Och fast vi var så utklädda kände folk igen oss, rösten tillgjord, imitation av en feminin man, nog voyeur, du gör det så bra. De gånger vi uppträdde både i radioteater och programmet Nattklassiskt, där vi som namnet antydde framförde åtta klassiker, vecka efter vecka. Vad vi inte förstod var att det fanns många som tyckte illa om oss, och som saknade förståelse för våra liv, mardrömmen. Påkomna insikten kom till mig plötsligt. En hel värld av ondska. Linda-mardrömmen. En gammal stöt, de var ett verkligt trauma. Ett drivet silverhår levde och drevs av en blind ambition, de som inte hade ställt sig upp och stängt av radion, de som aldrig hade älskat utomhus och ville inte. Tjejer kan faktiskt också säga dumma saker. Överskattat att vara på diskotek. Stekte parmaskinka. Den jag var, älskade någon. Israel.