En längre sjukbädd är snart slut, mina steg blev under dessa olyckas dagar igen kortare. Då de hämtade mig till sjukhus blev mina enda kamrater, två vovvar Roope och Eetu, hemma. Nu är dem borta när jag återvänder i tomhet.....

STRÄCK UT DIN HAND

Sträck mig din hand,
Kom med mig.
Gå, vandra iväg med mig.
Min kära,
låt oss gå nya stigar
som ingen ännu känner.
Dröm, fantisera!
Tiden gick inte ännu till ända!
Samvaron vinner ensamheten!

© Heikki Hellman 2013-11-24

Fri vers av Heikki Hellman
Läst 391 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2013-11-24 08:31

Skriv ut
Spara som PDF

maija tuori Kaunis surumielisen koskettava texti . 2013-12-06

ResenärGenomLivet Starka, berörande och sorgsna ord...minnen får leva kvar... 2013-11-29

ej medlem längre Tror Du ser, ja känner och märker böljande ljungfält av utsträckta händer, bukett av omtanke och medvilja, lika varma och stärkande som Ditt hjärta 2013-11-25

Maria Sundelin Ensamhet är en tung bekantskap 2013-11-25

Schizooliza Min hand till dig kamrat! Kärlek:) 2013-11-24

Palett Vemod och sorgsenhet läser jag i din berörande text. 2013-11-24

Linda CH Berörande och förtröstansfullt! 2013-11-24

Minkki sjukhusnätter ger dystra tankar... men "Tiden gick inte ännu till ända!" vilken glad fanfar! 2013-11-24

Rozsi.kovacs En vacker o skir text Heikki 2013-11-24

Alva Johnsson Dina ord griper tag. "Samvaron vinner ensamheten. När verkligheten förändras låt minnena bli verklighet. 2013-11-24

chrissie Starkt och som vanligt vackra och tänkvärt sammansatta ord. 2013-11-24

ej medlem längre Vackert, känslosamt diktat. Mycket tomt och svårt att mista kamraterna, vovvarna. Önskar dig god bättring och nya krafter. 2013-11-24