Det lilla lejonet doppar
sina tassar i blodbläcket
droppar hjärtformade
färgtårar på
verklighetens
vita duk.

Det finns något
barnsligtbittert
över tassarna
som drar
långa skuggor
över duken
där du sitter
som om de bläckblödande
tassarna som far
i färg och form
bara ville fastna på duken
där under
finna reflektionen bakom
färgen
ett riktigt ansikte
inte de vanliga
färgfläckade lössittande
lösansiktena.

Efter du lekt där du
lekt
tar kvarlämnad flyktfärg
form
dessa udda spår
du lilla lejon lämnar oss
att tolka innan du torkar
dina färgtårar förgått.