det snöar igen och hans drag bleknar så fort
ett under att de alls fäste någonstans
i mitt
undermedvetna är det mannen utan ord
eller kvinnan som ser dig i varje människa
hon möter som driver mig
till vansinne

vi kan springa ikapp
slutet men det stoppar inte tiden alla
de slag som dagligen flödar gömda vrår
och jag ger mig själv till dig
fullständigt i samma stund
över knypplade kuddar och
mormorsrutor försöker hårt
och vår värld stannar

(en sekund)