jag läste i en fastighetsbedömning här om dagen
att liknande objekt inte går att finna tänkte instinktivt
på han som alltid fryser höst som vår han som inte förstår
att slå igång värmen inte
för att det spelar någon
som helst roll om man ändå inte själv kan ta sig
ned till pannan huttra trött slänga på ännu ett vedträ

det är han som har bestämmanderätten sägs det
men är det inte märkligt att när huvudpersonen
inte längre själv tar beslut om hur saker
och ting bör se ut
då tar någon annan vid en anhörig som inte
inte vill sälja det blir ju bekymmersamt
ni vet

inte syns han till eller ens väcker honom de fåtal gånger han
kommer gubben sov skriver han och luften andas ensamhet
kanske känns det lite tufft men saken är den att det gör
han för det mesta det är skrämmande lätt att sova sysslolös

oss
lyssnar väl ingen på

vi lyssnar alltid
hör honom fundera om kriget kanske ändå nalkas på
hur det gått åt helsicke med hockeyn dessa dagar och
om ungdomarna super så där vanvettigt eller om det
är lugnt i samhället
orden stundtals svåra att förstå meningar och ord
blandas i bladder men afasin har vi alla mer
eller mindre lärt oss tyda hans ögon glittrar
och hans skratt är frustande på
riktigt är han glad över det lilla
i livet
"vad hade jag gjort utan er?" undrar han
"var har du varit så länge? jag har saknat dig"
uppriktigheten
enkelheten
vi känner kärleken skämtar om att ta
honom med bort bara bort
någonstans låta honom se
underliggande allvar
och i min stad frågar folk hur i friden kan du jobba
med det där
varför söker du inte till gruvorna
tjänar pengar

vet ni;
mina pensionärer är den pusselbit
som fattas er