Till mörkret drogs jag av min själ

Som aldrig haft nog med vett

Skulle jag kanske bli slagen ihjäl

Av krafter ingen sett

Skulle svaren på mina frågor

Utgöras av tusentals namnlösa plågor

I stekoset från mitt eget fett

I mörkret vandrade jag omkring

Trodde det gömde på svaren

Där fanns i själva verket ingenting

Och vargen var mindre än haren

Mörkrets alla trista figurer

Så komiska som en flock pandalemurer

Som tiggare utanför baren

Där inne i mörkret var inget 

Vad det hade synts vara

Som man ropar i skogen

Förväntas någon att svara

Det som upphöjts, tillbetts, regerat

Blev av dagsljuset helt raserat

Patetiska drömsyner bara 

Så jag ler lite spefullt bakom min hand

Det är inte min mening att håna

Den som behöver ett låtsasland

Ett ofarligt mörker att låna

Det är nog goth och väl att uppleva spänning

Med cape och svärd, och Gothprinsessklänning

Men dess sken är en konstgjord corona

Fötterna känner kylan från myllan

Tårna kramar kärleksfullt jorden

Det tog sin tid att vakna ur fyllan

Bland döddansarnas gny under borden

Nu tänder vi eldarna överallt

Från mörker till ljus, till varmt från kallt

Med att bara uttala orden