I en vuxen värld där allt ska vara så korrekt, med inredning, barn, intressen och karriärsbekräftelse….

Ja där hamnar jag utanför tu jag har aldrig hängt med i dessa kretsar med att ha en fasad som godkänns av grannar eller vänner…

Jag har en smak och ett sinne som inte passar in bland "de utsökta" och de "märkvärdiga".

Om jag fick välja att sätta mig själv på en piedestal för att märka ut min påhittade existentiella personlighet eller att verkligen visa mig naken, utan förskönande eller påhittade personlighetsdrag så skulle jag verkligen välja det sist nämnda… Men det är så fel inom de flesta förhållningssätt som gäller.

Här ska vi baka fina kakor för att grannfrun minsann gör det, vi ska ha en viss design i vårt hem för att det populäraste inredningsprogrammet säger så, eller så ska vi lära våra barn att man måste ha minst tre idrottssysselsättningar för att "det är så man gör" om man vill ha "en god uppfostran", vi ska skryta om en utbildning som vi i alla fall knappt använder i vardagen men det är ju fiiiint och ju mer pengar man har lagt ut på sitt fritidshus desto bättre, men lånen och räntans utgifter pratar man aldrig högt om, huvudsaken att man har det fint och flått.

Vi skapar 300 vänner på facebook för att värka populära men i själva verket har de flesta på sin höjd tio verkliga vänner…men det är ju så viktigt att verka viktig.

Jag förstår inte och jag funderar vad som är fel på mig då jag inte kan uppleva till dessa krav som ställs, att i mitt sinne vara nöjd med de små saker i livet som verkligen får mig att må bra, få mig att se på min lilla familj och känna att de är de bästa personerna som jag har i min närhet…. att jag värdesätter kvalité framför kvantité och att jag har gjort en väggmålning som strider mot Ernst sedvanliga och tråkiga väggmålningar…. Satte upp en elfiol i form av ett S och målade text efter som löd: atan….
Men usch och fy! Satansdyrkande förälder!

Nej inte alls, jag har stor portion humor och lever efter det och det sista jag önskar är att "växa upp" och bli en kostymklädd dam som ser ut som 60 men som i själva verket är 24…..

En av dagens i-lands problem:
Vi kan inte leva vårt eget liv för vi måste få bekräftelse av vår egen existens genom andras tycke.