fick bekräftelse på slutraderna, de är nu korrigerade.
Hopliterna vid Thermopyle
Vi hade en underbar uppsättning av lärare i skolan. Få av dem kallades vid sina namn (tilltalet var tant till de kvinnliga, magistern till de manliga lärarna), ofta kunde smeknamnen härledas ur deras riktiga namn. I svenska undervisades vi av Poeten, som jag skrivit om tidigare, i historia av Kossan - de två var, jämte biologi- och geografiläraren Ölet, de allra populäraste lärarna. När Kossan svingade pekpinnen som ett svärd över klassen föll huvuden i de puniska krigen, och klassen höll andan. Vi ville alltid veta mer och mer om händelserna och personerna - drottning Dido från Tyrus som stadd på flykt över havet tog i land i Afrika och fick ett stycke land stort som en oxhud, hennes geniala lösning, att klippa huden i en lååååång smal remsa och så grunda Kartago - Sokrates som tömde sin giftbägare - Alexander den stores häst Bukefalos som skyggade för sin egen skugga - kung Aegeus som såg skeppet med svarta segel och kastade sig i havet som än idag bär hans namn - Hannibals tåg med elefanter över Alperna - Epaminondas sneda linje - slaget vid Issos, mellan makedoniske Alexander den store och persiske Dareios - staterna Aten och Sparta - Och, slaget vid Thermopyle. Allt utspelade sig konkret framför ögonen på oss i klassrummet... Om allt dethär kan man idag googla sig till kunskap med fina illustrationer. Kolla bara själv, med början från Sokrates med giftbägaren och de spartanska hopliterna. Men det jag idag saknar är den text som skrevs på minnesmärket över de stupade i Thermopyle 480 f. Kr. Jag har googlat kors och tvärs, men utan resultat. Så nu undrar jag om du som läser det här kanske kan fylla i min minneslucka, rätta till den text som jag i tiderna inpräglade i mig, i en vördnad för de spartanske kämparna, rätt lik den jag kände för de stupade i våra då obegripliga tre krig? Alltjämt har jag svårt att förstå att man griper till vapen mot andra, men samtidigt bor en liten spartan i mig med kravet att kämpa för det jag tror på. Så här minns jag texten idag, men vet att den är minnesförvanskad:
Vandrare, går till Sparta din väg så förkunna för dem därhemma att vi dött på vår post, alla, som lagen oss bjöd
2013-12-09 10:15
och här uppdateringen, tack flygia!:
Prosa
av
Minkki
Läst 714 gånger och applåderad av 12 personer Publicerad 2013-12-09 09:53
|
Nästa text
Föregående Minkki |