Tiden är mogen för Solitaire
Att vara den hon verkligen är
När julgalenskapen pågår som mest
Och gemenskapen känns som allra bäst
Då är det svårt att vara här

Hård och stark som diamant
Är allas fegudmodertant
Hon kan väl inte vara så skör
Inget världsligt som henne berör
Där på samhällets vänsterkant

En solitär strålar som ni vet
Starkast i sin ensamhet
Strålar som bildats av tårar så klara
Av hjärteblod värmda och formade bara
En smärtsam polaritet

På distans som ett diapositiv
Ofta cynisk, men ändå naiv
Osalig, som Van der Decken
I en lika hopplös jakt på tecken
Om en egen väg till ett liv