Är det nu man bör rensa sina alster, för att inte verka vara en sån där, eller vågar man verka vara utan verktyg och utan verksam verkning. vågar man skriva brödtext utan ver(?k)saler, och komman då

vågar man okomma och overka vara overksamt oseriös

gedigen hedenhös och ös i kubik men mer rustik i flikarnas flödesverkan
vågar man vara seriöst förverkande av tid

vågar man håret så inte blir det lock på lock
mer överflöd och hårigheter över ordlistor och andra skrivverksamheter fast inte hos mig

här verkar inget okey
förrän onyttan får en kovändning till utbytta nyttor som på ett lappkasts ögonsnärt
en bjärt fadäs över en mail

ej ej läppars möte
sån tur man verksamt låter flöten flyta utan mask och sköldar i verkande rörelse
stinna av trä slutar som tomma tunnor med kors på och mors på den maskens mjödskum

torsk på den slasken
nä asken förblir stängd bestänkt med annat vatten för det tåras för lite över tomma grottors eko

det våras för lite över hjulnavens vin och vackra vyers diffusitet
det försvåras av ett vet bäst och vet mest mellan pärmar

inte svärmar humlor på humaniora utan vingar och i böcker flyger inte många alls

mer härmar andras ord med återverkans samma orsak så trits ja visst
så vafalls
som morfar sa (med rätta som stenkrosschaufförens rasriskmoment i nacken)

vi lägger i backen och rullar tvåhjuligt igen
vi lägger nacken i lä och låter håret renas av vind
vi lägger kind mot kind

om minns vår resa