Ensam igen
Du undrar varför igen
Min vän,
du har en hel del
som du måste ta igen

efter alla år
som passerat dig förbi
alla du och jag
som inte synes kunna bli
det vi
du så hett önskar dig

Nu du i ditt fönster står
med stjärneljus
i blick och svallande hår
med en stillsam undran
varför alla ifrån dig går

Dina vackra läppar
vilka blott kysser
när de inte får
viskar tyst
en hemlig önskan
om att få möta någon
som blott bara förstår

varför din njutning
ej kan bestå
om du inte känner
att du kommer att bli förskjuten
när du ber honom att gå

För hur gärna du än det vill
saknar du förmågan
att låta någon annan
i ditt liv inkluderad finnas till

Ser en tår
stilla trilla
nedför din kind
undrar för mig själv
när du ska förstå
vad det är som gör dig blind

Känner empati
och lite sympati

inte bara för dig

men för alla dem
som försökt nå fram
men blivit förskjutna
liksom en gång även mig

Kanske det en dag
händer att en vind
smeker in i ditt hus
får dina vackra ögon
att stråla av harmoni
och stjärneljus

när ditt svallande hår
ramar dig in
så vacker som bara du kan bli

den dag du finner njutning
med någon som du vill
ska stanna kvar

någon som får dig
att våga lämna allt
som en gång var
men inte längre är

någon du kan älska
fastän han håller dig
oändligt kär
och alltid för dig
vill få finnas där
du är

Du finns ännu kvar i mina tankar
och det händer att mitt hjärta
slår ett extra slag ibland för dig

men likväl
finns du inte längre för mig
Allt som finns kvar
är det farväl
jag tog till det
som aldrig var
och heller inte kunde bli

Sorgligt men sant
en dag kommer du att bli
en ensam gammal tant

Det gör ont att se
något så vackert som dig
så effektivt och grundligt
förgöra sig ...

Undrar blott bara varför?

©Peter Stjerngrim