Ingen sade någonting, tänkte bara att det inte var många som kunde skriva artiklar av den kalibern. De drack på Canasta under stor tystnad. Vad var det som fick dig att dras till dem? Gick du på fel ställen, fel vattenhål? De visste vad som händer ute på gatan. Saker försvann. Idag ett program jag redan har sett (försökt avvisa). På förnicklade TV finns en massa öppna sår, öppet arkiv, Raskenstam. Ute i stormen försökte vi prata. Ord i ena, ord i andra vågskålen. Barer med barytoner. Inte säga för mycket om sanningen. Inte säga ett ord om det som alla tänkte på när de såg dig. Vilka saker du gillade, vad du ville ta. Och var ute efter din lilla dröm. Medan vi pratade och snavade där i nattsuddet utan gryningens ljus, nuddade också halsduken varandra. Hur skulle vi fira Samhain? Men först var det jul. Han sade, varför kom du inte till min inbjudan? Vi reste oss på riktigt, vi var stötta, han följde efter på sitt efterhängsna vis. Vi luktade curry. Vi hade ätit. Vi var på väg hem för att sova, inget annat. Vi hade pratat som få andra. Jag tänkte, låt detta dö ut. Det var inte klokt alltsammans.