Fingrarna drev genom sanddyner utanför
Stjärnbildens brustna artär
Jag minns inte om de letade guldkorn
Eller bara strök lite allmänt
För att skarva en tappad tråd
Ett eko föddes ur ljudlösheten
Kroppen låg begravd efter stormen
Ett eko gnydde efter näring
'Blås på mina viskningar'
Men det var inte det
Det visste du
Viskningarna blåste ut sig själva
Du visste
Och flyttade dina samlade snäckskal mot min utstrukna panna
Skickade viskningen tillbaka
Bruset smög allvarligt som en brusten våg
Genom sömnen