utsikten rör upp damm över en inövad lögn
där hjärtats kammare öppnas i otakt
som om två närvaranden letar varandra
i ögonsjukdomens variga blindhet
när persiennernas gälar syresätter ögonblicket
och omedvetet drunknande målar räta linjer
med fingerfärg över flackande ögonvitors
rastlöst tvekande
återvänder väderstationens digitala visare aldrig
till samma plats två gånger
varje blinkning sliter tag i något nytt
som om det vore improviserat
av en medveten längtan

vid ekbordet läggs patiensens intryck samtidigt som andningen
tar form i pauserna
i uppehållen