Gläns över sjö och strand
Om natt du lös så högt i brand
Om dag försjunken djupt i sand
Men du föll som snö över ödeland

Dömd att föras av förföriska strömmar
Korten på borden
Hans konstellationer
Avslöjar en död mans hand

Likt en stjärna hämtad från himlavalvet
Är han lämnad åt vågsvallets nyckfullhet
I tjugo år blickandes mot himlen
Ej längre skådas änglars dans
Bara Sireners sång ekar
Ber honom vila sig en stund
Vad skulle han inte ge för att ge upp?
Men bakom sköna stämmor lurar fördärvet
En underton av undergång
Med rep han kramar hårt sin mast

Ovetandes, men oskuldsfull?
Likväl fördömd
Trevandes i mörkret
För en väg ur limbo
Hägrandes
Precis som mellan stjärnor
Dit ljuset aldrig når

Den kompass hans öga söker
Skymtar inte längre
Som om slukad av moln
Om isen ligger
Står tiden stilla
Och han kommer aldrig hem

Men likväl väven spinner
Och sonen söker trött
Naglar rispar nattetid
Snart är gränsen nådd
För nålstungna fingrars tålamod

han reser segel
Vinden biter kall mot samvetet
Men han har återfunnit sin vägvisare
Stjärnan som föll över Ithaka