Jag har varit här förut

Simmar
Ständigt simmar
Bland sidor som lovar rening
Genom att låta rannsakning
Skölja över mig

Drunknar
Sväljer ner tungan
Rad efter rad av brutna kedjor
Och ord
Som står mig upp i halsen

Jag läser vad jag skrev förut
Går tillbaka i tiden
Och inser
Att jag har skrivit det här förut
Jag har sagt det förut
Har du aldrig någonsin hört mig?

För det händer igen
Det händer alltid igen
Jag säger samma saker
Och jag har aldrig
Hört så mycket tystnad

Här någonstans
Letar jag upprättelse
Det hade aldrig
Behövt vara såhär

Samma ord som viskar
Mellan mina öron
Men aldrig är det dem
Som når mina läppar

Har hört att kärlek föder kärlek
Men om den är dödfödd
Skräpandes
Bland hopplösa önskningar
Som aldrig skulle bli mina

Jag skriver alltid för långt
För långt för mitt eget bästa
Så jag låter orden tala för sig själva
Och lämnar resten
Åt den öronbedövande tystnaden

Ibland avslöjar det blanka pappret
Vad som ryms i mitt hjärta
När alla de svarta orden
Runnit av min penna
Och ljudlöst fallit i bitar

Simmar djupare
I cirklar
Och drunknar
Under trycket
Av samma ord

Och allt jag hör
Är tystnad