Förväntan
Allt det här känns ganska löjligt egentligen
Första gången på länge jag inte kom på vad jag skulle säga
Kanske även första gången på länge
Som jag verkligen ville säga något
Efter att ha sagt upp mig som lättsam
Lovat mig själv otillgänglighet
Och satt skygglappar för att slippa se mig om
Jag påstår i alla fall att det är frivilligt
Så letar sig nu något tillbaka
Som om det åker snålskjuts med värmen
Och jag såg det inte riktigt komma
En möjlighet inslagen i oskuldsfullhet
För att jag ska hitta tillbaka till här och nu
Skam den som ger sig
Eller inte vågar ta chansen när den knackar på axeln
Så jag fick be om hjälp
Våga lämna ut mig lite
Det är enkelt egentligen
Man måste satsa för att vinna
Vara beredd att förlora
För att uppnå och finna något nytt
För allt kommer ändå tillslut brista och falla itu
Som sandslott och korthus står rotlösa mot vinden
För att erinra om det nyckfulla och oundvikliga
Allt det där som hände för länge sedan
Och som kommit mellan mig och någon att tycka om
Men jag tror att fjärilar kan bära mer än luft under vingslag
Och näktergalen skvallra om
Att vi möts på Idavallen
Det är ju faktiskt värt det
För att få hoppas på ett av de där ögonblicken
Bland trassligt hår och mjuka läppar
Ett moment utan barriärer
Den enda sekunden
Som ingen kan ta ifrån mig
För något har slagit rot och börjat växa
Med antydan till ett leende och en nyupptäckt känsla
Kanske kallas det hopp?
En lätt harkling och ett huvud vrids
Bara armlängds avstånd
Två ögon glittrar frågande
Lämnar mig stum mitt i ansatsen
Med något så obekant som förväntan