I natt svävar de
änglarna vid sängkanten
och tar så varsamt
en brusten själ i förvar
de förbereder resan
till främmande land
på livets sista frågor
ges det milda svar

För själen som gnistrat
och tappat sin glans
där utstakas vägen
en färglös förtjusning
längs vågen det bär
mot skymningens land
längs tankarnas kraft
likt tidvattnets krusning

De svävar som älvor
tyst i försoning
för livet som levdes
på slumpens teater
nu går det i dvala
det som försonats
med lagar som brutits
och ödets soldater

Hopplöst och hjälplöst
går kärleken förbi
den tjusning som döden
lämnar i stunden
det bankar på dörren
när själen ses fara
bort genom dimman
den sista sekunden