Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gå vidare

Ibland håller man fast så hårt i det gamla
För det är det enda som man har kvar
Även att man innerst inne vet
att det gamla är inte längre är bra

Varför ska det vara så svårt
att släppa taget helt
Är det för att man går själv mot något man inte vet

Jag vet inte hur vår framtid kommer att bli
Jag vet bara att det inte längre kan vara vi

Vi har olika syn och olika sätt
Vi vet känner på insidan när vi valt rätt

Tappa inte modet min fina vän
Vem vet snart har du kanske en ny kärlek hos dej igen

Lycka är inget jag här kan känna
Så därför väljer jag att dej lämna

Jag önskar dej ren glädje och inre frid
Hoppas att du ser mej som en vän som står här bredvid







Fri vers av Frostflinga
Läst 183 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2014-01-07 12:00



Bookmark and Share


  mare VIP
Tänkvärd
och fint skriven
2014-01-07
  > Nästa text
< Föregående

Frostflinga
Frostflinga