Finns ens valet

Att leva utan att hora

Är mina ideal för stora

För höga för en konstlad värld

Varför längta 

Efter att omdömeslöst

Bedömas, berömmas 

För det jag inte är

Ytorna ligger så blanka 

ovanpå tomhetens ekande djup

Vackert dekorerad rutten planka 

leder över fåfänglighetens stup

Ångestfull är överkonsumtionen

Låtsaslekar döljer situationen

Dina skulder är långt över en miljon

Grisarna grymtar hemtamt på polisstationen

Och från menigheten, förstås ingen reaktion