Minns
i bistra vinternatten
när som mörker kramar
köldens grepp

din vår

då livskraft
steg mot ljus
o frodig grönska

den vår

då återfödelsen
var här...

Solstrålens dans
ack så milda
värme

med fingerlek mot kind
smektes ljuva löften

Invid trädets stam
fick tankeflykten landa
uti famnad stillhet
finna ro

om du blundar
kan du ännu höra
sus

små viskningar
i vinden

Glädjen dig
människa nu

en gång ska löven
åter falla

så stilla

i den kalla
månskensnatten

en gång

inte nu...

Fjäderlätta moln
på oskuldsvit seglats
över glädjens
djupblå arcus

livslust
omslöt allt
med leken

den
så kära

Kan du känna
havets sälta

tusen solars
glitter
gnistra

böljeslag
då vågors puls
slog mjukt
mot strand

ur kupad hand
rann solvarm
sand

minner
tidlös färd

ur varats
bottenlösa
timglas


Vinternatt i
kylans grepp

ditt träd
i naken dvala står

ängsmark
stränder
sova ävenså

under kulna dagars
blöta tyngd


Så talar livets lov

i bidan bor
oändlighetens frö

snart stiger sol
allt högre
dag för dag

till tröst
för alla frusna själar

Misströsta inte
ty ur intet vaknar
allting åter

bara blunda

medelst drömmar
värmer längtans låga...

© Chawa 2014

Eget foto © "Sommar vid Ales stenar"