Sen natt eller tidig morgon?

Det gör detsamma nu.

Vet bara att tiden spelat ut sin roll.

Mörkret omger mig - skyddar mig.

Låter mig avancera osedd.

Snart framme, känner pulsen öka.

Hundra tankar trängs om utrymmet.

\"Vänd om, det är inte försent\"

\"Varför plåga dig själv?\"

\"Tänk om de ser dig\"

\"Du kan inte ändra på något ändå\"

Men jag hör dem inte, vägrar lyssna.

Vet egentligen redan vad som väntar.

Ändå hugger det till i mig när jag ställs inför faktum:

Hans bil utanför hennes hus....

Blir kall o varm om vartannat.

Tårarna kommer omedelbart, utan att jag märker det ens.

Nya tankar tränger sig på.

\"Hur kan hon göra så här?\"

\"Betyder det vi haft ingenting?\"

\"Vem fan är han som tror han kan komma o splittra en familj?\"

Ännu mer tårar, både av sorg och vrede.

En sista rationell tanke leder mig rätt igen.

\"Gå hem. Hon är inte värd dina tårar.\"

Går sakta hemåt i mörkret.

Fullt medveten om att en del av mig precis dog...