sen timme - kväver en gäspning

utanför vaknar nattens varelser sakta till liv

med en pånyttfödd hunger som hotar att kväva staden



men jag känner mig trygg i mitt hem

osynlig....skyddad av en tunn låst dörr

sirenernas frånvarande tjut utanför förstärker min trygghetskänsla innanför



i fullmånens ljus verkar det inte så farligt trots allt

men jag vet att galenskapen lurar runt varje hörn

kan räcka med en feltolkad blick, ett osäkert steg...



förbannar min rädsla som blir mer o mer närvarande med åren

när dog den modiga unga man jag en gång var?

o när blev en sen nattrepris på TV min bäste vän?