snöflingor singlade ner
och la sig mjukt på mitt fönsterbäck
när jag drack svart kaffe vid mitt köksbord
och insöp solens bedövade apatiska ljus
flingorna virvlade runt
mjuka av liv
samlades i dunklungor just vid mitt fönster
jag strök dem förstrött med en fingertopp
och släckte en cigg i deras oskyldiga kyla
kanske trodde de att solen störtat
kommit närmare som ett bländande ljus
och jag hörde ett barn storögt fråga
sin mamma
just innan glöden brände sönder hans kropp
"är det här gryningen
mamma?"