Utanför fönstret
steg över broarna
staden är vaken
andningen är still
gryningens ridåer
kliver i blygsamhet
själar i förvirring
fast de inte vill

Bussens försening
vid grön papperskorg
överst en plåtburk
urdrucken och tömd
vind genom parken
där själar fått ro
ensamhetens scenario
en tillvaro glömd

Dans kring tårar
så är det för en del
när ödet bär plågor
blir stegen fel

En sprucken idyll
vid järnvägsstationen
påtagligt crescendo
på trängselns perrong
färd mot kravfylldhet
överst på agendan
daglighetens koffert
med tunga beslag

Fabrikssignalen gnäller
på uppvaknandets scen
sömndruckna varelser
söker livets poäng
vaxdockorna passerar
på utlagda trådar
irrfärder kring nutiden
påtaglighetens refräng

Dans kring tårar
så är det för en del
när ödet bär plågor
blir stegen fel