ni kan aldrig vinna över mig
jag är min egen blodsfiende och står mig själv närmast
ingen kan mata mig med fuktiga druvor
nyss plockade och våta av dagg
eller skicka röstvibraton under mina murar
det är min skugga som går omkring på gatorna
som ni ser på cafeer och på barer
när solen står som högst och börjar falla
och när månen dränker natten
med sitt tidvattenschema och går över haven
ni kan aldrig se mig gråta
mina tårar är såna som stelnar i källan
och rinner ut över mörkret när ni ligger och sover
ingen kan förstå min svaghet
jag har ingen hemlighet som gör mig sårbar
ni kan aldrig dela nåt med mig
mina stjärnor roterar i baktakt
och jag försöker tolka deras mönster
i väntan på att nån ska vara stark nog att
ta mitt liv
och ge mig svaret
på hur stjärnor kan vara så svarta